Besatt av fröer!

Vi fick oss ett gott skratt idag på min bekostnad, min vän och jag (vilket i sig inte är ovanligt!).
Efter en lång frukost (vilket inte heller är ovanligt) och hon var på på väg att lämna, frågade hon vad jag skulle göra resten av dagen.
”Jag ska skiva ett inlägg om min besatthet av dill!” svarade jag.
Jag hade nämligen vid en genomgång av mina fröer insett att jag hade åtta fröpåsar av dill, från åtminstone fem olika fröföretag.
Det kan tyckas mycket för dill är ju bara dill liksom, eller?… Alltså, eller hur olika kan de vara?
Jag har många sorter av andra fröer också, tex av basilika, där alla har vitt skild karaktär.
Med smak av kanel, citron, anis mm. Men dill?
Det kommer ju i och för sig att visa sig i och med årets skörd…
Kanske blir jag förvånad… det kanske är så att dill har mycket mer att ge.
Förra sommaren hade jag basilikaprovning, med mig själv, av sju sorters basilika. I år kanske det blir dillprovning.
Om jag har odlingslyckan med mig vill säga. För, enligt min erfarenhet är dill inte så enkelt som man kan tro att odla.
Det är många gånger jag förväntansfullt sått radvis med dill där resultatet bara blivit glesa vippor som snart gulnat och säckat ihop. Till min stora besvikelse.
Medan andra får stora kraftiga vippor och fina dillkronor längre fram. Vad gör jag för fel?
Men som ni förstår är jag inte den som ger upp och nu har jag alltså garderat mig.
Och när butiksinnehavaren har argument som: ” jag har en kund som skickade en bild på sig och hennes dill, den var lika hög som hon!” när jag håller i en fröpåse med dillfrön i butiken… Japp! Då är det klart! Den ska jag ha!

”Jag kan blanda dill i buketter!” sa jag till min vän. För jag ser framför mig att dillen kommer att frodas även utanför köksträdgården.
”Jaa! och du kan binda en midsommarkrans av dill!”
Vilken strålande idé! Med en sax i fickan kan jag klippa min egen dill till midsommarpotatisen om jag tycker det ät snålt tilltaget.
Till min tröst har jag vänner som är suveräna på odling av alla de slag som precis som jag tycker att dill är knepigt att lyckas med.
Jag upptäckte dock förra säsongen att vintersådd av dill fungerade mycket bra. Alltså att så i lådor som får stå utomhus från tidig vårvinter och gro när den känner för det.
Så det har jag redan gjort med en sort och skyndar jag mig på kanske jag hinner göra detsamma med mina nyinköpta sorter.

Som ni förstår av rubriken så är det nånting med fröer och frösådder som lockar mig speciellt.
Så här såg det ut 17 maj, i växthuset för ett par år sedan.
Och jag blir så lycklig inombords när jag ser detta!

Och lite vemodig…
För jag har tänkt att jag skulle ligga lite lågt med frösådder i år. Frågan är: klarar jag det?
Det är mycket att ta hand om, små plantor blir stora och ska planteras ut i rabatt eller kruka.
Men…
Det är en något visst med att köpa fina fröpåsar med lockande innehåll.

Och jag älskar känslan av att stå och försiktigt så, frö efter frö, ett och ett…eller bredså, det beror på frösort…duscha frösådderna ihärdigt varje dag, morgon och kväll.
Och så en dag! Det första spirande gröna stråt tittar upp! ” Hej, här är jag!”
”Växter kan inte prata!”
”De pratar med mig!”
Faktiskt…

Små gubbar och gummor av purjolök väntar på att få lämna lilla växthuset och växa i frihet!

Vill man faktiskt veta hur man odlar dill på bästa sätt så rekommenderar jag att spana in Sara Bäckmos blogg och inlägg här.