Nytt år i trädgården

Året i trädgården startar ofta redan föregående år.
Och många av er vet nog hur det är…
Det är mycket man vill göra i trädgården varje säsong.
Inspirationen har flödat och idéer har formats och omformats ett tag.
Ända sen det där första intrycket jag fick av något jag såg, hörde, en doft… egentligen vad som helst.
Det kan vara ett reportage från en gudomlig trädgård i senaste Allt om Trädgård eller ett tv-program från engelska trädgårdar.
Där finns inspiration i övermått…
Frejdigt börjar mitt nya projekt och jobbar oförtröttligt på.
Och det är så nära att bli klart och jag beskådar förväntansfullt resultatet av dagens arbete.
”Jag fortsätter imorgon…”
Och sen kom något i vägen.
Kanske ett oplanerat inhopp på jobbet, eller någon akut insats i huset, med bilen eller något annat, ofta tråkigt men nödvändigt som fick prioritet just då.
Och så står projektet där ofärdigt och oavslutat och sen, det sker smygande, är det ofärdiga införlivat i trädgården.
Det har liksom förvandlats från pågående lovande projekt till något bortglömt, stadigvarande inslag i trädgården med ofullbordad potential.
Och så kommer ett nytt litet projekt vandrande och knackar på…
Men inte längre säger jag!
För i år ska det bli annorlunda.
Detta år, 2023 ska bli färdigställandets år.
Nu är det projektstopp, köpstopp, stopp, stopp, stopp!
Färdigt och fullbordat är ledorden för framtiden.
Det måste väl ändå gå…

Här presenterar jag nu min lista av ofärdiga projekt för er att beskåda och mig själv att inspireras av och det största, mest i tiden bakåtgående och stillastående projektet/utmaningen på listan är:

Baddammen

Det som folk undrande kallar ´den stora gropen´ utmed plattgången, som alla passerar på väg till huset.
Det ska alltså bli en damm som man kan bada i, med ekologiskt reningsverk så man slipper kemikalier i badvattnet.
Vi ska plantera växter som hjälper till att rena vattnet och det finns också en slags mussla som har samma funktion.
Vi har läst på om baddammar, planerat utformning, diskuterat vattendjup, växter och underlag i botten.
Mannen har grävt bort mängder av sand, för hand, och kört bort i skottkärran.
Tungt jobb minsann.
Att det projektet avstannade beror på två saker:
Dels diskussionen om vilket material vi ska välja till botten.
Vi har sandjord så det duger inte i sig självt som botten.
Något material måste till och det ska också hålla att gå på. Extra tjock dammduk? Med sand på på botten?
Ett lass med lera att lägga på och klappa till jämn botten, för hand…?
Våra åsikter går isär där…
Vi måste också hitta ett sätt att göra djupare delarna barnsäkra.
Dessutom ska det sistnämnda vara vackert och införlivas med trädgården för övrigt.
Jag medger att jag är problemet där.
En liten parantes apropå sidoprojekt…
Under tiden vi funderat har vi skapat två mindre trädgårdsdammar, med näckrosor och en hel del vattenväxter.
Det började med en tanke om en våtmark på en plats som egentligen bara var ett snår av buskar och ogräs.
Våtmarken blev till en damm…och så en till.
Så kan det också gå till…

Träd och buskar

Träden och buskarna i krukor som inhandlats spontant, av mig ska tilläggas.
Mycket sker spontant i vår trädgårdsvärld,
och jag erkänner att mycket (i princip allt) av det spontana är jag upphov till.
Det sker när jag tar en liten inspirationstur till plantskolan och ´bara ska titta´.
Och så…
”Oj! Är det rea? AHHH! Vilket fint träd! Vilken vacker bark… tänk vad underbart att se kvällssolen lysa på den en vacker sommarkväll!”
Och så blir bilen full av reafynd, bagageluckan får knytas fast för att jag ska ta mig hem säkert.
Väl hemma planteras träden och buskarna om i stora krukor så länge, dvs. tills vi bestämt var de ska få sin slutgiltiga plats.
Det kan i sin tur ta tid, för på den bästa platsen för barken att få lysa i kvällssolen där växer redan något annat som måste flyttas… ni fattar problemet?!

Näst ut är rosengården

Vi planterade för länge sedan en Rosengård med stort R, för det var en dröm att uppfylla.
Bara ordet Rosengård ger mig rysningar av välbehag.
Och den var fin… ett tag.
Delar av den, där rosor klänger på bågar är fortfarande härligt frodig och blommar rikligt.
Kanske beror det på att där växer rosor som klarar sandjorden bättre än de primadonnor jag envisats med att plantera i mittendelen.
Där får rosorna tampas med äppelmynta som spridits sig och diverse ogräs.
För när rosorna kräver och kräver och jag tycker att jag ger och ger… och det ändå inte blir sådär underbart som min inre bild… jag har gett upp lite.
Nu ska den delen grävas upp och det blir inga mer rosor av den krävande sorten .
Mannen har börjat prata om att han vill ha den biten till en vingård, en mini.
Jo, det är ett nytt projekt, jag vet. Men det kan få ske parallellt med allt det andra.
Han måste ju också få förverkliga sina drömmar…

Sist men inte minst…
Och det känns inte så stort om man jämför.
Jag har ett antal perenner som står i den sk. barnkammaren, i krukor i pallkragar, där de väntar på plantering i rabatten.
Jag älskar att föröka befintliga växter i trädgården genom delning, stickling eller frö.
Och en del är fådda eller inköpta reafynd.
En hel del pioner, örter, gräs och blommande perenner bildar min lilla skattkammare.
Det projektet ser jag mest fram emot att slutföra…